David och Dani, rara linköpingsvänner, drar då och då ut exilgöteborgaren utan liv på något skoj, oftast musikrelaterat. Igår var vi på spelning på "Arbis" som tydligen är något av en institution i Linköping, men som jag under mina 2 år här aldrig hört talas om. Båda banden vi hörde var väldigt duktiga, det första, "Marching Band", bestod av tre mycket begåvade killar i akut behov av styling och det andra, "Firstnighter", frontas av en tjej som sjunger som en gud. Eftersom jag lider av till-och-från-Tourettes var jag helt oförmögen att greppa att hon kallar sig Firstnighter och inte Knight Rider.
I Italien heter förresten tv-programmet med den talande bilen "Super Car" (vilket blir ännu roligare om man säger det på korrekt italiensk-engelska).
I lokalen fanns ett fik med priser jag inte sett sedan den fritidsgård jag aldrig frekventerade på högstadiet. Dani kom tillbaka med två koppar te och två kexchoklad och hade fått 4 kr i växel på en tjuga. När jag gick iväg fanns bara mycket små kaffekoppar på brickan.
Petra- Finns det fler temuggar?
Gymnasist med randiga strumpor- eeeh... nej, jag tror inte det...
(diskussion i köket mellan tjejen och hennes vänner i lika randiga strumpor)
Gymnasist med randiga strumpor- (tittar vänligt på först mig och sen kaffekoppen och säger hjälpsamt) man får hur många påtårar man vill!
Petra- (som ser skållade händer och stafettlopp mellan tekannan och bordet framför sig) Jag tar nog en Cola...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar