Under alla grå och blöta göteborgs-/skånevintrar hade jag någon form av vanföreställning om att snö gjorde vintrarna vackra, ljusa och oändligt mycket trevligare att genomlida. Ni vet, Astrid Lindgren-vintrar med gnistrande snö, sol och vindstilla så att man kan vara ute och gå i allt det vackra iklädd stickade tröjor, mössa och tumvantar.
Nu är jag av en annan åsikt, kom tillbaka blöta "vinter", allt är förlåtet!!! Regn och slask går att hantera med gummistövlar (särskilt sådana som är knallrosa). Mixen av blankis och tjock snömodd som täcker Linköpings alla cykel- och gångbanor går varken att forcera till fots eller cykel och jag är fullständigt gråtfärdig. Imorse när jag väntade på sista utvägen -bussen, som var 35 minuter försenad enligt den glada (och numera döda) östgöten på förarplatsen, utspelade sig följande händelse på andra sidan Nya Tanneforsvägen.
En mamma med stor liggvagn försöker forcera en snövall för att ta sig ut på gångbanan. I släptåg har hon en pulka och på andra sidan snövallen syns en rosa garnboll som senare visade sig tillhöra mössan på en enmeterstjej i rosa bävernylon. Den rosa bävern gråter, kastar sig på mage på gångbanan och skriker
-JAG ÄR TRÖTT PÅ VINTERN MAMMA, JAG VILL HA SOMMAR, KAN DU FÖRSTÅ DET ELLER?!?!
.... word, sister!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar